Protokollet från Bank of Japans räntemöte i december i morse avgjorde återigen yenens framtida ränteåtstramningsväg. Efter räntehöjningen i januari och december nådde räntan 0,75 %, även om den är på yenens högsta nivå på nästan 30 år, men den inflationsjusterade realräntan är fortfarande låg, på världens lägsta nivå, och Bank of Japan försöker justera räntorna till internationell nivå i framtiden. 2. Interna radikala medlemmar sade att takten för räntehöjningar är att höja räntorna en gång var tredje månad, med ansåg att det inte borde läggas till för mycket på en gång eller med för långa intervaller, vilket är en relativt hökaktig kommentar, och innan detta mötesprotokoll publicerades var marknadens förväntan att sänka räntorna en gång per år. 3. Vissa relativt duvande ledamöter sade att framtida räntejusteringar inte kan mekaniseras baserat på en enda data (inflation), och att utländska ränteförändringar bör användas som en viktig referens (Fed:s räntetrender), samtidigt som de inhemska valutornas position omprövas. Detta är en relativt duvig och försiktig syn. 4. Protokollet från mötet sade att yenens nuvarande svaghet och ökningen av långfristiga räntor är kopplade till räntepolitiken, och låga realräntor kommer att främja denna situation, så det är nödvändigt att dra ihop så snart som möjligt i framtiden för att dämpa framtida inflationsförväntningar och stigande långfristiga räntor. 5. Marknaden förväntar sig för närvarande att nästa räntehöjning för yenen kommer att ske om sex månader, det vill säga i juni 2026, och att den långsiktiga neutrala räntan på yenen kan ligga runt 1,25–1,5% i framtiden. Om räntorna höjs i juni 2026 innebär det att yenen kommer att ändras från en räntehöjning till två gånger per år, och det finns fortfarande utrymme för räntesänkningar med 75 punkter, vilket kommer att nå räntemålet 2027. 6. Efter publiceringen av Bank of Japans protokoll stärktes yenen något, och avkastningen på japanska obligationer steg under 20 och 30 år, särskilt avkastningen på 30-åriga långfristiga obligationer steg med 1,62 %, och det fanns två drivande faktorer bakom ökningen av långfristiga obligationsräntor: den ena är förstärkningen av förväntningarna på framtida yen-räntehöjningar, och försvagningen av arbitrageförväntningarna har lett till en ökning av yen-apprecieringen i japanska obligationsräntor, och å andra sidan har oro för framtida inflation drivit upp löptidsräntorna. 7. Det är fortfarande osäkert vilken marginal effekt yenens framtida räntehöjningsförväntningar kommer att ha på riskmarknaderna.