Dempseys artikel "Schelling Point Companies" är det bästa ramverket jag sett för hur perceptionsspelet faktiskt fungerar inom framväxande teknikkategorier. Vissa företag konkurrerar inte på produkt. de tävlar om att bli 'fokuspunkten' för en ideologi. Palantir för statlig teknik, Anduril för försvar, OpenAI för LLM:er. Man hör om kategorin, man tänker på dem. Det är vallgraven. inte teknik – utan läsbarhet. också som konceptet P/R-förhållande > perception till verklighet. Det är skillnaden mellan vad folk tror att du kommer att bli och vad du faktiskt är. Hög P/R köper dig tid, talang och kapital. Fail-states är dock lärorikt. När ett företag från Schelling Point kollapsar dör det inte bara. Det förgiftar brunnen för hela kategorin. Det mest intressanta: vad händer när en hypad kategori inte har några 'legitima tillgångar' att köpa? Marknader fyller tomrummet. Han kallar dessa "behållare" för spekulation. Företag som existerar enbart för att absorbera kapital och söker exponering mot ett tema. Bara kärl för tro, mannen. Som Bitsor för Crypto X AI – det blev schelling-punkten för "decentraliserad AI" inte på grund av teknisk kvalitet utan för att det var läsbart som ett rent spel. När den läsbarheten bröts flydde kapitalet till andra fartyg. GOAT, ai16z, zerebro. miljarder i FDV som försvinner veckor senare. Uttaget sprack och spekulationerna bara... skvalpade vidare till nästa. Men den verkliga frågan han kretsar kring: kan man bygga företag där uppfattning och verklighet inte är fundamentalt frånkopplade? där mekanismen för att ackumulera tro också skapar förutsättningar för att det ska bli sant? Hyperstitioner