Kvasarer släpper verkligen ut galna mängder energi – vi pratar om några av de mest extrema objekten i hela universum! Det här är inte vanliga stjärnor; Kvasarer drivs av supermassiva svarta hål (miljoner till tiotals miljarder solmassor) i centrum av avlägsna galaxer. När enorma mängder gas, damm och till och med stjärnor faller mot det svarta hålet bildar de en superhet ackretionsskiva som spiralar in i nästan ljusets hastighet. Friktion och magnetfält omvandlar gravitationsenergi till strålning över hela det elektromagnetiska spektrumet — från radiovågor till gammastrålar. Resultatet? En kvasar kan lysa hundratals till tusentals gånger starkare än hela sin värdgalax, som kan innehålla hundratals miljarder stjärnor. Kvasarens lilla kärna (ofta bara ljusdagar till ljusår i diameter) överglänser helt alla stjärnor i galaxen tillsammans, vilket gör värdgalaxen svår att ens upptäcka i många fall. För att sätta siffrorna i perspektiv: En typisk kvasar som 3C 273 (en av de närmaste och bäst studerade) är ungefär 4 biljoner (4 × 10¹²) gånger mer ljusstark än solen. Många kvasarer når tiotals till hundratals biljoner solljusstyrkor. Den nuvarande rekordhållaren, kvasaren J0529-4351 (upptäckt/bekräftad 2024), skjuter ut över 500 biljoner gånger solens ljusstyrka — och den drivs av ett svart hål som äter motsvarande en sols material varje dag! Andra monster som TON 618 når runt 140 biljoner solljusstyrkor. Din "biljon gånger ljusare än solen" är helt rätt – och för de ljusaste är det hundratals biljoner! Det är därför de, från miljarder ljusår bort, fortfarande framträder som ljusstarka punktkällor, som superljusstarka "stjärnor" i våra teleskop. Helt otroligt, eller hur? Dessa bestar var mycket vanligare i det tidiga universum (när galaxer var kaotiska och fulla av gas för att mata dem), och de är i princip kosmiska strålkastare som avslöjar galaxernas våldsamma ungdom.