Den stora sociologiska frågan jag alltid ställer: om vi lever i en värld där >50 procent av USA:s statliga utgifter bara är omfördelning av rikedomar, och sannolikt >50 procent av BNP spenderas av regeringar, ideella organisationer eller lagligt privilegierade sektorer – i vilka avseenden har vi egentligen ett "kapitalistiskt" samhälle?

Ska vi bara fortsätta att kalla det fri marknadskapitalism tills siffrorna bokstavligen är 100,0 procent? Skulle det vara meningsfullt att beskriva ett samhälle som kapitalistiskt där 99,0 procent av BNP spenderades under icke-marknadsmässiga förhållanden? 80%? 60%? 40%? Vi ligger nog på runt 50-60%.

Det är uppenbart att vi inte lever i ett ekonomiskt kommunistiskt samhälle av sovjetisk typ. Men om vi inte heller lever i ett fritt marknadskapitalistiskt samhälle, vad är då vårt samhälle egentligen? Vilken typ av ekonomi har vi egentligen? Vi har inte ens en bra etikett för det.

Med tanke på de uppenbara teoretiska fördelarna med genuint fria marknadskapitalistiska samhällen, hur kommer det sig då att det inte finns några sådana samhällen idag? Teoretiskt sett borde fria marknadskapitalistiska samhällen lätt kunna konkurrera ut marknadsinterventionistiska samhällen. Men empiriskt ser vi raka motsatsen.