Jupiters fridfulla, bandade yttre döljer en turbulent hemlighet djupt inom sig. På avstånd framstår planeternas kung nästan bedrägligt enkel—virvlande moln av väte och helium. Men NASAs Juno-uppdrag har slitit bort den illusionen och avslöjat en vilt komplex interiör som är allt annat än enhetlig. Med hjälp av Junos ultraprecisa Gravity Science-instrument har forskare upptäckt att Jupiter rymmer hela 11 till 30 jordmassor av tunga grundämnen – ofta kallade "metaller" inom astronomin (tänk kol, syre, kväve och stenigt/isigt material). Dessa är inte jämnt spridda över hela planeten; istället är de kraftigt koncentrerade mot mitten och skapar en lager-på-lager, inhomogen struktur. Denna upptäckt vänder upp och ner på långvariga teorier om gasjättebildning. Klassiska modeller föredrog att Jupiter växte genom att försiktigt sopa upp små stenar från den tidiga solnebulosan. Men den ojämna metallfördelningen pekar på en mer dramatisk ursprungshistoria: Jupiter slukade troligen massiva steniga planetesimaler—byggstenar stora som små planeter—tidigt i sitt liv. Dessa tunga bitar trängde djupt in i den unga Jupiters gravitation långt innan planeten snabbt frossade i enorma mängder gas. Till skillnad från lätta stenar som lätt kunde spridas bort, sjönk dessa massiva planetesimaler inåt och berikade det djupa inre. Detta hybrida "planetesimal-dominerade" scenario förklarar datan bättre än ren stenansamling. Ännu mer förvånande? Jupiters inre rör sig inte som en kokande gryta, som generationer av modeller antog. Djup konvektion är förvånansvärt begränsad, vilket lämnar lager som envist är separerade. Detta utmanar allt vi trodde att vi visste om hur material cirkulerar inuti gasjättar. Konsekvenserna sträcker sig långt bortom vårt solsystem. Om andra gigantiska exoplaneter delar denna lager-på-lager-, metallberikade struktur, kan teleskop som James Webb underskatta sitt verkliga tungämnesinnehåll—potentiellt skriva om hur vi tolkar avlägsna världar. Jupiter är inte bara en jätte – det är en kosmisk Rosettasten, som tvingar oss att ompröva hur planeter föds och utvecklas över galaxen. FORSKNINGSUPPSATS Y. Miguel et al., "Jupiters inhomogena hölje", Astronomy and Astrophysics (2022)