Jag såg Zootopia 2 Jag trodde att jag hade bokat den undertextade versionen, men det visade sig att jag hade bokat den dubbade versionen På något sätt var det många barn i biografen. De var alla mina kamrater.... Dubbad utländsk valuta är nästan otillgänglig, så jag var mycket orolig. Det finns ganska många verk som visar transcendensdubbning, men det är bara möjligt när miraklet 'transcendens' inträffar, så jag hade inga höga förväntningar. Jag gav upp och satte mig på min plats, och på varsin sida om mig satt barn som bara var hälften så höga som jag i en klunga tillsammans. Jag gav upp mig igen. Jag tänkte att jag borde sluta titta på filmer tyst och koncentrerat. Jag visste inte hur tiden gick, och vid något tillfälle kom eftertexterna. Jag kan inte fatta att det är så roligt att titta på Tack vare dubbningen kunde jag koncentrera mig fullt ut på skärmen. Karaktärernas ansiktsuttryck och bakgrundsdetaljer blev mer synliga Jag tänkte att det måste ha funnits en hel del roliga inslag som jag missat när jag läste undertexterna. Och när det var en rolig scen kunde jag skratta bekvämt med barnen. Det här var en riktigt fräsch upplevelse. Jag insåg att jag varken kunde skratta eller gråta bekvämt eftersom jag tittade på filmen med andan i halsen för att inte bli en förövare av 'Guank'. Det tråkiga är att eftersom jag bara lyssnade på replikerna på koreanska översatta från engelska, fanns det ofta situationer där jag inte kunde förstå skämtkoden. Om den kom ut på OTT skulle det vara en anledning att se den igen, så det var synd att den inte var dödlig.