Jupiters norrsken fick precis en rejäl upplysning när det gäller högenergi! Röntgenögon från ESAs XMM-Newton- och NASA:s Chandra-observatorier har knäckt koden: till skillnad från jordens välkända elektrondrivna "norrljus" som bländar i synliga färger, brinner Jupiters superintensiva norrsken av röntgenstrålar som främst drivs av tunga joner—syre och svavel—inte bara lätta elektroner. Dessa laddade bestar härstammar från de obevekliga vulkaniska fyrverkerierna på Jupiters måne Io, den mest geologiskt aktiva världen i vårt solsystem. Ios massiva utbrott spyr ständigt ut svavel- och syregaser i rymden, där Jupiters kolossala magnetfält fångar dem, joniserar dem och accelererar dem till extrema hastigheter. Jonerna "surfar" sedan elektromagnetiska vågor längs magnetfältlinjer och kraschar in i planetens övre atmosfär som kosmiska rivningskulor. När de slår in genomgår de laddningsutbyte med atmosfäriska gaser, vilket sliter elektroner och frigör de karaktäristiska högenergetiska röntgenutbrotten. Resultatet? Pulserande röntgenflammor som kan frigöra gigawatt kraft—tillräckligt för att konkurrera med jordens kraftverk—och variera i rytm när Jupiters enorma magnetosfär dansar med inkommande solvindtryck. Detta vänder på hur vi tror att planetära norrsken fungerar. Jordens version är mestadels elektronljusshow; Jupiters är en tungjon-demoleringsderby. Ännu mer häpnadsväckande: den visar att en månens geologi direkt kan driva en planets rymdväderdrama, och skapa en direkt bro mellan vulkanisk aktivitet och magnetosfärisk fysik. Upptäckten skriver inte bara om Jupiters regelbok—den ger oss en fantastisk mall för att avkoda norrsken (och magnetosfärer) runt avlägsna exoplaneter som kretsar kring magnetiskt hyperaktiva stjärnor. Vem kunde ana att Ios vulkaner i hemlighet drev en av solsystemets vildaste ljusshower? Dessa fantastiska vyer fångar Jupiters polara röntgennorrsken i lila raseri (överlagrat på optiska/Hubble-bilder), det glödande magnetiska kaoset och Ios vulkaniska plymer som sprutar material som driver hela spektaklet. Källa: ESA (XMM-Newton), NASA (Chandra X-ray Observatory), relaterade studier i tidskrifter som Science Advances (genombrott 2021 om jonsurfningsmekanismen). Universum fortsätter att leverera episka överraskningar!