Min pappa kom från kolstoft och ångest. Min pappa föddes i en fattig gruvstad i nordöstra Pennsylvania. Ingen varmvattenberedare. Badkar i köket. Sju barn badade innan skolan medan min mormor värmde vatten på spisen. Det var normalt. Så var livet. Går man tillräckligt långt tillbaka i mitt släktträd, är det daglönare, feodala bönder — människor bundna till landet utan något att avvara. Min farfar bröt kol. Min far körde en kran. Ingen rikedom. Bara jobba. Och när arbetet avtog fyllde stressen huset. Så du lär dig tidigt hur sköra saker är. Utgifter kontra intäkter. Övertid betyder lättnad. En lågkonjunktur betyder rädsla. Vid 11 eller 12 års ålder fick jag en tidningsrutt. År '76 tjänade jag femtiofem dollar i veckan. Jag gav det mesta till min mamma. Sparade lite för mig själv. Det är där fördelen kommer ifrån. När man växer upp så romantiserar man inte kampen – man planerar sin flykt. Du lär dig. Du siktar på ett kontorsjobb. Du bestämmer dig för att berättelsen inte slutar där den började. Den klypanden är inte valfri. Det är ärftligt. Älskade det här samtalet med @KevinWSHPod