En hyllningsdikt till det iranska folket som gör motstånd mot Irans tyranniska regim: در راه آزادی På frihetens väg Rosen som blommar under tyrannens häl Vänder fortfarande sitt ansikte mot solen för att läka, Även om de krossats tusen gånger på jorden, Dess doft talar om det som inga kedjor döljer. De säger: "Var stilla, underkasta dig och böj ditt huvud," Men frihet, när den smakats blir bröd, Själen som vaknar kan inte återvända till sömnen, Inte heller kan de levande låtsas vara döda länge. Vad är detta vin som flyter genom frihetens vinstock? Det är blodet från dem som drog gränsen, Som sade: "Våra barn skall inte knäböja som vi," Och gjorde deras trasiga kroppar till helgedomar. O Persien, urgamla moder, gråt inte, Dina döttrar planterar det som århundraden ska skörda. Natten är lång, men varje röst som stiger Gryningen, närmar sig medan despoterna sover. Höken kan cirkla, men sparvarna sjunger, Tusen sparvar bildar en vildare vinge, Inget fängelse rymmer sanningen när den väl tar flykten, Ingen vinter varar när hjärtan blir vår....