Under graviditeten passerar ett litet antal av barnets celler naturligt genom moderkakan och in i moderns blodcirkulation. Detta fenomen, kallat fostermikrokimerism, gör att små grupper av dessa fosterceller kan slå sig ner i moderns kropp och bestå där i årtionden efter förlossningen. Det som gör detta särskilt fascinerande är att många av dessa fosterceller fungerar på liknande sätt som stamceller. De kan färdas genom hela kroppen, integreras i olika vävnader och i vissa fall reagera på skadeställen. Studier som genomförts under de senaste tjugo åren har upptäckt fosterceller i områden som genomgår reparation, såsom att läka hjärtmuskeln, regenerera huden, återhämta levervävnad och andra organ som är involverade i regeneration. Vissa av dessa celler verkar kunna differentiera till de specifika celltyper som krävs för reparation – till exempel att bli hjärtmuskelceller, leverceller eller immunceller. Andra kan spela en stödjande roll genom att utsöndra ämnen som främjar vävnadsläkning och dämpar inflammation. Även om deras effekter inte är helt förutsägbara, hittas fosterceller upprepade gånger i vävnader som aktivt arbetar med reparation. [Kara et al. (2012): "Fosterceller transporterar till skadat maternell myokardium och genomgår hjärtdifferentiering" (Circulation Research)] [Wang et al. (2004): "Fosterceller hos moderråttor bidrar till omformningen av lever och njure efter skada" (Biochemical and Biophysical Research Communications)]