Jordan Peterson varnar för en kulturell spricka han identifierade redan på 90-talet—en som fortfarande kan krossa väst: "IQ är en grym förutsägare för långsiktig framgång. Det är utan tvekan den bästa förutsägaren—fem gånger kraftfullare än samvetsgrannhet, näst bäst." Samvetsgrannhet (flitighet + ordning) hänger ihop med konservatism, traditionalism och skepticism mot utgrupper. Men det är mycket svårare att mäta noggrant—inget rent labbtest finns; den bygger på självrapporter och observatörsbetyg. IQ? Lätt, robust och brutalt förutsägande. Extrema skillnader placerar hög-IQ-individer i ett annat produktivitetsuniversum. Peterson betonar: Intelligens ≠ moral. Hög IQ medför en luciferiansk frestelse—arrogant intellekt som förutsätter att dess egna rationella system borde styra världen. Men variationen är så stor att det innebär katastrof att förneka den. Han fruktar att vi seglar rakt mot det "stim" där ojämlika kognitiva gåvor möter lika moraliskt värde – och att kollisionen kan bli förödande. År 2026, när AI förstärker kognitiva skillnader ännu mer, är Petersons 90-talsvarning mer relevant än någonsin? Vad tycker du – tonar samhället ner IQ-skillnader på egen risk, eller är den verkliga faran att fastna i dem?