I allt större utsträckning är det som den postkoloniala akademin kallar kritik i själva verket ren opposition. "Kritiskt tänkande" har kommit att betyda inget annat än att motsätta sig någon antagen maktstruktur, som alltid beskrivs som "förtryckande." Men motstånd i sig är inte avgörande. Man kan motsätta sig från dogm, från bitterhet eller från ideologi. Mycket ofta är det som motsätts som "maktstruktur" en konspirationsteori. Sann kritisk tanke är epistemologisk: det innebär prövning av påståenden, granskning av premisser och disciplinerad tillämpning av förnuft.