Det är roligt, de senaste fyra åren har jag känt mig så... Försenat. Jag känner att alla mina vänner tjänar mer pengar än jag, jag ser mycket dummare personer i min ålder växa till överraskande höjder, och så vidare. Och jag har kämpat med så mycket frustration, att inte fungera på den nivå jag skulle vilja... Och ändå, efter mer tid, tittar jag ibland runt på många av samma personer som "passerat" mig de senaste åren, och väldigt ofta har de haft någon form av sammanbrott och försvinnande, eller passerat sin egen personliga topp, eller så har de bara hamnat någonstans jag inte beundrar eller avundas alls, och de har ofta inte heller barn, och jag är liksom... På mina bra dagar när jag är balanserad... Jag tänker, wow, det har varit några tuffa år men jag vinner faktiskt eftersom jag har en fantastisk fru och två barn, och jag känner ärligt talat att jag inte ens har börjat än. Och jag inser att jag hellre vill vara frustrerad i några år medan jag bygger familj, men sedan vara redo att köra på de kommande 10–20 åren, med en familj redan startad på en stark grund, än att ha slitit all den tiden utan barn. Om jag aldrig hade haft barn skulle jag nog vara på topp just nu, realistiskt sett. Medan jag, efter att ha ägnat dessa år åt att bilda familj, kan vara ganska säker på att jag fortfarande är väldigt långt ifrån min topp. Och jag får en vacker familj också. Upp- och nedgångarna är galna...

@eade_bengard jag menade inte att det skulle låta snäsigt. Tack Eade. :-)