Det fanns en man som sprang fast hela sitt liv. Han sprang förbi sina barn och sin fru och sina måltider och sina morgnar. Han höll på att bygga något. Han visste inte vad. En dag stramade hans bröst och han kunde inte springa längre. Han låg i en säng och tittade i taket och för första gången var han stilla. Och i sin stillhet såg han allt han sprungit förbi. Och han grät. Inte för att han höll på att dö, utan för att han inte hade levt.