Det favoritspelet bland de flesta nationella säkerhets"experter" jag känner är att debattera vem som skulle vara en bättre krigsminister. Jag har rest hela dagen med Pete Hegseth, möte efter möte, talar, evenemang efter evenemang. Vad gjorde jag mest? Jag gick runt och tittade på rummet. Meniga, officerare, civila.... Det spelar ingen roll. När han talar lutar sig alla fram och lyssnar. Det är inte optik. Det är ledarskap. Jag har bevakat försvarsnyheter i tjugo år och har aldrig sett något liknande. Vissa säger "han är bara huvudämne" eller "han har ingen doktorsexamen i säkerhetsstudier eller "han förstår inte x och y" Okej, men han har allt det där och mer i teamet som omger honom. Det som är avgörande är att ha någon som kan ta gruppens arbete och få alla att lyssna och lyssna.