En möjlig förklaring: mycket av det moderna kreativa arbetet känns försiktigt av samma anledning som läkare utövar defensiv medicin: målet är att undvika skuld för att göra något för riskabelt

När vi spelade in vårt Tacit-avsnitt om Christophe Laudamiel (parfymören bakom Polo Blue och mycket mer) pratade han om den långsamma förlusten av kreativ frihet han upplevt under sina 30 år som parfymör + kemist. Varumärken vill i allt högre grad ha det *minst stötande* alternativet, inte det bästa

Separat ser vi bara det bästa av det som kuraterats från tidigare decennier (det fanns gott om dålig konst, arkitektur osv på 70-talet!), medan vi ser allt som görs idag... Och det mesta är dåligt.