Den viktigaste frågan när man studerar historia och individuell psykologi, "hur är det att vara du?" blir fördunklad när jag fastnar i en föreställning om att man måste vara en god person enligt mina lokala standarder, istället för hur man får saker att fungera.

Ett första steg mot förståelse är att släppa taget om att vara jag, vakna upp ur transen av min miljö, moral och civilisation. Hur kan jag bli någon annan? Hur kan jag bli multitudes? Finns det en väg till att bli alla?

Några av de mest betydelsefulla samtalen i mitt liv har varit med mördare, med soldater, högt uppsatta politiker, sufier, människor som saknar de hämningar som håller andra säkra omkring mig, och 94 % av er.

Humaniora från förr lärde ut om djupet, våldet, ambitionen och passionen i själen. Dagens humaniora verkar huvudsakligen vara att ingjuta en socialisering som gör oss ofarliga för varandra, men också maktlösa att förstå varandra.