Debatten om dessa ICE-skjutningar skiljer sig egentligen inte så mycket från tidigare BLM-debatter om polisvåld. Människor har grundläggande meningsskiljaktigheter om hur det är rimligt för polisen att svara på hot, hur mycket fara de bör utstå, i vilken utsträckning de ska ges fördel av tvivlet, hur mycket sympati de har för illasinnade aktörer som gör deras liv svårare, i vilken utsträckning vi kan identifiera oss med offren, och så vidare och så vidare. Eftersom dessa övertygelser verkar i ett tankeläge som gör det särskilt svårt för människor att förstå eller acceptera motsatta åsikter, är vi dömda att ha just denna debatt om och om igen. Som med mycket annat inom politiken är denna skillnad troligen delvis kulturell, men till stor del genetisk, det vill säga personlighetsdriven, vilket gör den ännu mer svårlös.