Den konstiga självförbättringsgrejen jag twittrade om igår bygger lite på ens förmåga att vara ärlig mot sig själv, så här är ett knep jag använder: Först lyckades jag övertyga mig själv om att det skulle vara fördelaktigt för mig. Sedan drog jag in mitt ego genom att övertyga mig själv om att ha fel borde vara FASCINERANDE, inte PINSAMT. Försök behandla det som en forskare skulle/borde göra. Ljug gärna utåt om det gynnar dig och ditt minne är tillräckligt bra, men det finns bokstavligen ingen nackdel med att ha mer pålitlig information. Så nu är mitt ego aktivt i tjänst för att påpeka när jag ljuger för mig själv. Det har faktiskt förbättrat min programmering. Jag brukade komma undan med små lögner som "åh, den förändringen skulle vara omöjlig i det här skedet", sedan säger mitt ego "eh nej, vi är bara för lata. Vi skulle kunna göra hela systemet modulärt just nu", och vid det här laget är jag nörd-spikad av mitt eget ego. Det är en märkligt självgod sorts ärlighet.