Jag har märkt en motreaktion mot personer som sägs "glorifiera" Kina. För att vara ärlig ser jag inte många som glorifierar Kina. Det jag ser är människor som med rätta motsätter sig västerländska imperialistiska privilegier. Jag ska dela med mig av min egen resa för att ge lite perspektiv. Under de senaste åren, när jag har forskat, skrivit och alltmer deltagit i debatter om Kinas roll i den globala ekonomin, har jag märkt ett slående mönster: att demonisera Kina är helt acceptabelt. Anklagelser om teknikstöld, industriell överkapacitet och förtryckande auktoritarianism riktas mot Kina utan större nyanser eller kontext. Det är vanligt – nästan självklart – att anse att Kinas uppgång är farlig. Efter att ha tillbringat mycket av min karriär med att arbeta med utvecklingsfrågor i det globala syd känns tonen i dessa kritiker bekant. De ekar imperialistiskt privilegium, neokolonial oro och en djup ovilja i väst att ge politisk eller ekonomisk makt till utvecklingsländer. Kinas uppgång är det första verkliga testet på om väst kan acceptera att en stor utvecklingsnation framgångsrikt driver suverän utveckling på sina egna villkor. Hittills misslyckas väst med det testet. Så nej — folk som jag glorifierar inte Kina. Inför västvärldens oförblommerade demonisering av Kina försöker vi helt enkelt påminna andra om att det inte är något dåligt när ett utvecklingsland faktiskt utvecklas.