Mänskligheten föddes aldrig för att vara i en bur, men i avsaknad av en verklig gräns har vi vänt oss mot varandra. Vi är i strupen på varandra. Det finns inget nytt land, ingen ny blå havsmöjlighet. Skapandet av en ny marknad kan bara ske genom förstörelsen av det förflutna, försvarad till döden av dess etablerade aktörer, den snigelmässiga takten av samhällsförändring som styrs av en ständigt ökande och kanske obestämd livslängd. Vill vi för alltid omförhandla tvister och orättvisor från det förflutna, för alltid dela upp våra territorier, stater, provinser, dela våra landområden, vårt folk, våra jag från varandra? Vi behöver vidga våra vyer, söka nya gränser, inspirerande utmaningar mötas med mod som kräver att våra bästa och mest lysande hjärnor skjuter undan det okända slöjan. Vi behöver vetenskapens och teknikens mirakel som tas från fantasi till verklighet på mindre än en generation, spänningen i att veta att man surfar på en flodvåg av civilisatoriska segrar som staplas på varandra. Att veta utan tvekan: att detta är den bästa tiden att leva, detta är en tid av hjältar, mäktiga uppdrag, titaniska strider, legendariska segrar. Vi måste bli jättar i vår egen tid så att andra kan stå på våra axlar, precis som vi står på dem som kom före oss. Det enda hotet mot tyrannin är ett fritt och välmående folk förenat i en gemensam sak till förmån för hela mänskligheten, och därför är tyrannernas taktik alltid att så splittring, splittring, hat, rädsla, förvirring, upprördhet och reducera oss till våra barbariska jag som kan kontrolleras. Det finns ingen större auktoritet i existensen än det gudomliga mandatet att varje person har rätt att själv bestämma sin livsväg, och det finns ingen kraft i existens som kan stoppa mänskligheten från att göra anspråk på sitt öde. Denna rätt till självbestämmande gäller inte bara individen, utan varje familj, samhälle, stad, stam och nation. Att rätten till självbestämmande sträcker sig till hela civilisationen. Hela mänskligheten. Det finns ingen som kommer för att rädda oss från oss själva, för att förlänga en stege från himlen så att vi kan klättra upp och ansluta oss till deras led bland stjärnorna. Det här är testet. Det här är filtret. Kan ni övervinna era djuriska jag och enas för en gemensam dröm? Detta är vårt öde. Inte för att bråka och gräla i leran, utan segla på rymdens mörka vin och blåsa liv i nya världar. Aspera Ad Astra