På gymnasiet programmerade vi i Pascal och C++ på 5,25" disketter. I 20-årsåldern var det Java skrivet i klumpiga IDE:er. Man var tvungen att lära sig från böcker från Borders (!). Jag hatade det alltid eftersom jag inte hade roligt att lära mig alla specialregler och kodspråk. Idag "programmerade" jag en LLM i vardagligt talat språk precis som om jag pratade med en människa. Det var fantastiskt. (Orelaterat: börjar folk prata så här först när de är gamla? Frågar åt en vän.)