Det slår mig först nu att min era som pojkmamma är på väg att ta slut. Alltid något bittersött över hur de växer upp lite mer när nästa kommer, och den här gången en syster. Den äldre sa åt mig att inte känna mig ledsen över att han växer upp. Jag sa till honom att en dag kommer han lämna boet som fåglarna gör och då kommer jag att bli lite ledsen. Han insåg inte att han skulle behöva lämna och försäkrade mig om att det inte skulle hända. Under tiden planerar han också sin resa till Mars.