Tolkiens reflektion över Frodos misslyckande att förstöra ringen kommer alltid att leva kvar hos mig. "Frodo gav sig ut på sitt uppdrag av kärlek – att rädda världen han kände från katastrof på egen bekostnad, om han kunde; och också i fullständig ödmjukhet, med erkännande av att han var helt otillräcklig för uppgiften. Hans verkliga kontrakt var bara att göra vad han kunde, försöka hitta en väg och att gå så långt på vägen som hans styrka i sinne och kropp tillät. Det gjorde han. Jag ser själv inte att brytandet av hans sinne och vilja under demoniskt tryck efter plåga var något mer moraliskt misslyckande än att bryta hans kropp skulle ha varit – säg genom att bli strypt av Gollum eller krossad av en fallande sten."