Jag tänkte inte skriva det här inlägget, men jag tycker det är viktigt. När jag gick på gymnasiet blev jag god vän med en av de "coola" barnen. Tjejerna älskade honom, killarna älskade att vara runt honom. Han var snygg, atletisk, karismatisk och, som jag upptäckte, vänlig. I skolan var jag det konstiga barnet. Jag var sydafrikan som flydde landet på grund av oro och var inte särskilt omtyckt när jag anlände till Nya Zeeland. Jag uppfattades som rasist och annorlunda. (Jag var den första sydafrikan de träffade). Därför var det VÄLDIGT svårt att skaffa vänner. Sedan träffade jag Rah. Han brukade sitta med mig, skämta med mig, skratta åt mina skämt och viktigast av allt ta sig tid att lära känna mig. Han var inte heller vit, inte för att det spelar någon roll men det visar ännu mer hur snäll han var när det hade varit så lätt att typcasta mig. Han såg vad jag var och tog sig tid att lära känna mig. Han introducerade mig för alla, både tjejer och killar. Från detta blev jag sakta accepterad på skolan. En dag var jag på väg till lektionen, jag var sen och hade skyndsamt att hinna i tid. Sen stötte jag på Rah, som sa "Hej Craig, kan jag prata med dig." ...