Ibland sitter jag still och tänker på hur det kändes att vara en av passagerarna på MH370. Nattens kyla rusar över mig när piloten släpper in luft på hög höjd. Glider in i medvetslöshet på grund av syrebrist medan planet fortfarande skjuter framåt. Att dö, men eftersom jag svimmade först vet jag inte att jag dog. Min kropp sitter i det okända flygplanssätet efter döden, planet fortsätter att skjuta framåt i timmar, tills solen går upp. Sedan krossades min kropp och allt runt omkring i södra Indiska oceanen.