Stora smidesverk En nations förmåga att producera stora smidesverk är en bra tröskel för vad vi bör betrakta som en "industrialiserad nation". En av de häftiga sakerna med att köpa stora smidesbitar är att formningsprocessen nästan alltid är en "vittnespunkt" där kunden förväntas delta vid formningseventet. Vittnespunkter inkluderar ofta gjutningar, smältningar, smida (att krossa den med en jättestor hammare) och släckning (att sänka en glödhet bit i ett oljebad). Dessa fyller en alltid med en känsla av vördnad. Det finns något samtidigt främmande och ödmjukande i att se människor producera 50 ton tunga solida stålföremål, och den energi och de krafter som är involverade. Det finns en verklig variation av objekt i industrin som behöver tillverkas på detta sätt, och de är alla de "långtidsledning"-punkter som styr tidsplanen för stora kapitalprojekt och slutligen tidsplanens längd och därmed kapitalkostnaden. När du skriver stora arbetsprogram inser du de dolda drivkrafterna bortom din domänkontroll. Projekt tenderar att underbetala det verkliga värdet av dessa föremål, eftersom vi vanligtvis bara ser dem som inköpta kapitalvaror, när de i själva verket driver kapitalstrukturen i hela verksamheten. Därför gör nationer som vill bygga stora kapitalprojekt klokt i att underhålla och stödja sina gjuterier och smedjor. Även om ett gjuteri kanske bara producerar 500 miljoner dollar i produkter per år, är värdet på kapitalprojekt som har sin tidsplan styrt av det gjuteriet ofta något i stil med 60 miljarder dollar och kapitalkostnaden som enbart kommer från gjuteriets ledtider är förmodligen 5–8 % av dessa 60 miljarder dollar. Så en smart nation som driver många offentliga projekt och betalar för dem med offentliga medel, skulle göra klokt i att stödja och driva deras gjuterier, eller åtminstone stödja dem på ett sätt som håller dem väl övade och flexibla. Eller kanske är det en bransch som är beroende av stora smidesfabriker som kan driva någon form av JIP? Det är en av de där sakerna djupt begravda i din industribas som på ett ovanligt sätt befinner sig i skärningspunkten för hela din kostnadsbas. Det finns mycket lågt hängande frukt kring mer sofistikerad förvaltning av viktiga industriella tillgångar som denna. Lumpig efterfrågan gör dem mycket svåra att driva på en öppen marknad, och som ett resultat innebär de mycket större kostnader för ekonomin än vad som är nödvändigt. Kanske borde militärer vara avtagsköpare för försvarslager, något sådant skulle betala sig självt i minskade kapitalkostnader för alla större offentliga projekt. Eller någon form av branschspecifik SPV som fungerar som avtagsköpare på ett motcykliskt sätt, t.ex. stapling av brunnshuvudsmides. ...