Den uråldriga kungen farao får tillgång till en tidsmaskin och reser 3000 år framåt. Han landar på flygplatsen i Kairo i Egypten. Farao känner inte igen språket som talas, religionen som utövas och kulturen som finns. Alexander den store får tillgång till en tidsmaskin och reser 2200 år framåt. Han landar på flygplatsen i Aten, Grekland. Alexander känner inte igen språket, religionen som utövas eller kulturen. Sedan reser Caesar 2000 år framåt och landar i Rom. Återigen känner han inte igen språket, förstår inte religionen och förstår inte mycket av kulturen. Sedan reser kung David av Jerusalem 3 000 år framåt och landar på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv. Han frågar någon på hebreiska om restaurangerna är kosher, och personen svarar på samma språk som kung David talar att de verkligen är det. Kung David frågar sedan hur han ska resa till Jerusalem, hans eviga huvudstad, och svaret kommer genast tillbaka till honom på hebreiska. Kung David ser sedan sin Psaltarbok på samma språk som han skrev den, i bokhyllan i varje hem och företag han ser. Det judiska folket är ursprungsbefolkning i Israels land på sätt som andra nationer bara kan drömma om.