Jag funderar på varför Kina har så begränsat kulturellt inflytande på världen trots sin ekonomiska betydelse i historien. Det är väldigt okinesiskt att sätta stora ord, än mindre invecklade konceptuella ramar, kring saker. De hittade ovanligt nog bara ett sätt att göra det och gick vidare, motsatt till det anglosaxiska sättet. Det visar sig att det är väldigt viktigt att filosofera om man vill bli erkänd för sitt banbrytande bidrag.