Jag förstår inte det där med att dö ensam. Människor är fantastiska och att umgås med människor är fantastiskt, men jag tycker att de sista tio minuterna borde tillbringas med livet självt, att känna kroppen stänga ner, att lösas upp i det utrymme man alltid har vuxit ifrån, uppmärksam på det

med att dö ensam menar jag den stora rädslan för att dö ensam. Jag känner att en slumpmässig fredag ensam är värre (även om det också är helt okej?), för du kan göra saker med folk. Dina sista timmar genomgår processen av avstängning

med att dö längs menar jag den stora rädslan för att dö ensam som de flesta verkar ha