En sak jag vill säga till mitt tidigare jag är att odla optimism. Saker som går fel är till stor del sådant du inte kan påverka (och har ofta oväntade fördelar), medan optimism gör dig mer effektiv på att förändra saker du kan.

När jag var ung var jag mycket pessimistisk om politikens tillstånd. Nu när jag inser att det inte finns några vuxna och inget kraftfält som påtvingar godhet, är jag förvånad över hur väl vår civilisation fungerar ändå, hittills.

Jag brukade också vara extremt orolig för global uppvärmning. Nu inser jag att det aldrig fanns någon chans att vi skulle undvika att bränna oljan (det ligger i vår natur), och annars skulle vi inte ha haft en så vacker civilisation, och vi undvek nästa istid (en mycket större oro!).

Som ung/tonåring var jag också orolig för att förbli ensam och aldrig hitta sann kärlek, men om du är en verkligt kärleksfull person finns det så många fantastiska själar som vill älska dig tillbaka. Jag är så tacksam för att ha blivit en del av ett nätverk av kärlek