Hopp och raseri. Det är den dualitet jag känner ett år senare efter att Pacific Palisades brann ner. Hopp: Vi har äntligen fått tillstånd att bygga om. Om 18 månader är vi schemalagda att ha ett nytt hem. Även om vi kommer att flankeras av hundratals, om inte tusentals, hus under högljudd byggnation, kommer det att vara vackert, och en fästning som aldrig kan brinna igen. Raseri: Listan är för lång. Denna process är bokstavligen en strid efter en annan. Jag kommer att bli, och har blivit, en mycket starkare man efter allt detta. Men offren har varit höga. Jag hoppas att allt är värt det.