Den 18 juni hade jag ett sms-utbyte med Charlie Kirk. Han sade att han tillbringade två hela dagar i Vita huset för att försöka övertala president Trump att inte inleda ett krig med Iran. Med tanke på att Charlie stod presidenten nära och att han representerade en stor väljarbas som var avgörande för Trump, och med tanke på att många förespråkare för kriget mot Iran ansåg att en amerikansk attack var akut nödvändig för Israels överlevnad, är det rimligt att undra om hans vägran att backa från sitt orubbliga motstånd på något sätt ledde till hans mord. En bra utredning kunde ha avgjort saken. Det vi fick ökar bara anledningen till oro. Att ställa den här frågan kan vara oförlåtligt, men det är på inget sätt orimligt. Charlie var i en stark position att hindra oss från att göra det vi nu har gjort, och tidpunkten för hans död tog bort honom från ekvationen och förändrade sannolikt historiens gång – som Charlie själv oroade sig för.

Om något skulle hända mig är den här tweeten värd att återvända till. Jag gillar inte riskerna, men de måste hanteras. Charlie förtjänar rättvisa, och vi måste förstå vad som händer med vår republik. Lycka till till oss alla.