Den vetenskapliga singulariteten = när hypotesgenerering blir oändlig och billig. Vetenskapen har alltid varit flaskhalsad av antalet sinnen som ställer frågor. En mänsklig forskare genererar kanske 10–20 nya hypoteser per år. Varje projekt kräver veckor av litteraturgranskning, domänintuition och kreativ syntes. AI-agenter förändrar matematiken helt. När du kan starta upp tusentals AI-forskare, var och en med tillgång till hela den mänskliga kunskapen. Hypotesbildning går från sällsynt till rikligt. Inte 20 per år. 20 per sekund. På varje sjukdom, varje mål, varje mekanism, varje kombination. Det är singularitetsögonblicket: när hastigheten av vetenskapliga frågor överstiger en enskild människas förmåga att ens läsa dem. Vad som förändras: 👩 🔬 Upptäckt blir ett sökproblem, inte ett idébildningsproblem 🔎 Flaskhalsen skiftar från "vad ska vi testa?" till "vad är värt att testa först?" 🔬Validering blir vallgraven, våta laboratorier, kliniska prövningar, verkliga data. Atomerna, inte bitarna. Värdet av en hypotes närmar sig noll, medan värdet av en validerad hypotes närmar sig oändligheten.