Till mina X-följare, Jag har arbetat med media i nästan 25 år. Under större delen av den tiden var relationen professionell och balanserad. Men under de senaste åren har något förändrats. Jag är alltmer oroad över tillståndet i vår demokrati – särskilt hur medierna i allmänhet informerar kanadensare om livsmedelspolitik, matinflation och ekonomisk politik. Jag märker nu att jag lär mig mer om Kanadas ekonomi och policyförändringar från amerikanska medier än från kanadensiska. Mycket av vår nationella bevakning känns reaktiv, ytlig eller alltför fixerad vid partiska berättelser snarare än substantiell politisk analys. Det som oroar mig mest är bristen på granskning som tillämpas jämnt mellan regeringar och institutioner. Till exempel, när Bank of Canada föreslog att Ottawas mottullar bidrog till livsmedelsinflationen, var det bara en stor källa — Bloomberg — som gav den meningsfull bevakning. Livsmedelsförmånsprogrammet fick mycket lite granskning när det gäller hur det skulle finansieras. Det tog dagar innan någon pressade på för klarhet. Under den senaste toppen i livsmedelsinflationen vände sig flera medier till samma lilla krets av kommentatorer som avfärdade all potentiell roll för federal politik – koldioxidprissättning, GST-helger, mottullar – trots växande bevis för att politiska beslut kan och påverkar livsmedelspriserna. Istället för att undersöka strukturella drivkrafter bakom inflationen fokuserar mycket av bevakningen på att faktagranska oppositionens retorik, trots att oppositionen inte har styrt sedan 2015. Granskning bör tillämpas lika mycket – inte selektivt. Quebecs medier, även om de är ofullkomliga, verkar ha upprätthållit ett bredare spektrum av debatt. I stora delar av resten av Kanada ser jag en ökande koncentration av röster – ofta från samma region, Ontario, som ofta speglar liknande politiska perspektiv – och mindre mångfald av tankar grundade i empirisk forskning. Det här handlar inte om partipolitik. Det handlar om ansvarstagande, transparens och en sund demokratisk diskurs. Media är under ekonomisk press – det är verkligt. Men allmänhetens förtroende beror på oberoende och djup. Subventionsstrukturer, incitament och ekonomi i redaktionen spelar alla roll. Kanada förtjänar starkare policyjournalistik – särskilt när det gäller matpris, leveranskedjor och ekonomisk motståndskraft. Vi behöver mer datadriven analys, mer intellektuell mångfald och mer mod att ställa obekväma frågor – oavsett vilket parti som har makten. Tills det händer skulle kanadensare vara kloka att diversifiera sina nyhetskällor och tänka kritiskt kring vad de får veta – och vad de inte får höra.