Åkte till sjukhuset igen, femte dagen i rad. Igår tog mormor tag i min hand och ville inte släppa taget, trodde hon skulle säga hejdå till mig. Idag log hon och försökte skratta för allra första gången. Alla i min familj är mer hoppfulla, gick från att köpa ljus till att leta efter en sjukhussäng hem. Det är en bittersöt berg- och dalbana 🎢